Behärska dig!

De senaste dagarna har för mig bestått av ENBART följande saker:

• Promenad i snön
• Julpyssel
• Julgodis
• Alldeles för mycket julmusik
• Titta på stjärnorna med tindrande ögon
• Äta gröt
• Dricka glögg

Under en kväll med julmusik och pepparkaksbak kom jag och en kompis fram till två roliga saker om låter Rudolph the Rednosed Reindeer.

KUL GREJ NUMMER 1.

I Dean Martin och Nat King Coles version av låten så bryter tomten på tyska i sista refrängen. DET ÄR SANT! När Dean/Nat ska härma tomten så ger han tomten en svag tysk brytning och han säger "Rudolph MIET your nose so bright, won't you guide MEIN sleigh tonight?".

WHAT?

Är tomten tysk?

Har jag missat nått här?

FÖRKLARA FÖR MIG!


KUL GREJ NUMMER 2.

Jag har löst franskans gåta! Med lite hjälp av öl och kompisar. Nu vet jag hur man gör. Såhär gör man om man vill prata franska:

Ta ett mening, vilken som helst. Tillexempel "Julafton är mycket underhållande"

Sen försöker man helt enkelt att uttala så få bokstäver som möjligt i orden. Det här blir alltså:

"Julatoo e my udehållaaan"

Spä på med lite franskt uttal. Så är det franska.



....Förövrigt så heter trollspö baguette magic på franska.*


En fransk trollkarl

*Källa - Albin Grind

www.oioioi.se har kört julkalendrar med ordvitsar i några år. SÅ JÄKLA BRA!











EHEHEHEHEHEEEE HEHE
HEHE
HE

HEEEEE

I torsdags pratade jag med en person om låtar som man skulle kunna tänka sig och dö till (Soundtrack of our death istället för Soundtrack of our lives, som han sa). Jag vet inte hur många fler som tänker som jag, men ibland när jag är ute och går och lyssnar på musik så kan det kommer någon helt jävla fantastisk låt och då tänker jag ibland att

"Om jag skulle dö nu, så är det här i alla fall en jäkligt bra låt att dö till."

Inte så att jag VILL dö, men vissa låtar skulle passa så bra. Som till slutscenen i en film.

Igår var jag påväg till en kompis i bilen. Jag hade inte kört speciellt långt när jag kom liiite utanför kanten på vägen, fick sladd på bilen, hamnade på andra sidan vägen, försökte styra upp och sen for tillbaks rätt i diket mellan två träd. När jag närmade mig vägkanten sista gången och insåg att jag inget jag gjorde skulle förhindra att det skulle gå åt helvete, och såg att jag närmade mig ett träd, så bara blundade jag.

Och det gick bra.

Och det här hade kunnat bli mitt livs sista låt:

MGMT – Future Reflections

If it's good, or if it's fortune, I can't tell
But pieces come together for some reason just as well
Their guns couldn't see us
There's a sea outside my door
And one day I'll appreciate
The rush of blood and the washed out beat of the shore

And remember what it felt like
To be alone
Sitting in the sunlight
All alone

Det finns ju sämre sista låtar.

Jag tror jag ska göra en Soundtrack of our death-toplista och lägga ut här någon gång. Ge gärna tips om ni hittar någon fin.

Den här ska vara med:



It’s the magical mystery kind
Must be a lie
Bye bye to the too good to be true kind of love
I could die
Oh now I can die

Oj vad dålig jag har varit på och blogga senaste vecka. Varför dådå?

Jo, för att vi har jobbat med vårt studioprogram och NU ÄR VI ÄNTLIGEN KLARA!!

Det blev så jäääädra bra! Det kommer sändas på öppna kanalen i Göteborg, 18.30 13/12, 20/12 och 27/12 (man kan kolla på Öppna Kanalens Webb-tv också om man vill), och när det har lagts upp på youtube så säger jag till, så kan man kika där.

Såhär kan det se ut i en studio.



Såhär kan man se ut precis innan sändning.



Och såhär kan man se ut när man är klar och allt har gått så jääääädra bra.

Hittade en fin kontring på "Sagan om gumman som handlade för lite" på Vänsterns Studentförbunds hemsida. Här kommer den, läs och bli glad:

"Sagan om gumman som slutade handla
Det var en gång en liten gumma som inte hade så mycket pengar att handla för. Vissa saker var hon tvungen att köpa, som mat och nya skor när de gamla gått sönder. Andra saker köpte hon mer för att hon såg att alla andra människor handlade dessa grejer, dom sakerna köpte hon på kredit. Bredvid hennes hyresområde låg en stormarknad som ägdes av ett stort bolag. Där var det billigast (eftersom de flesta av deras produkter tillverkades långt bort i fabriker där arbetarna inte hade några rättigheter) och därför gick den lilla gumman dit. Hon gick dit ofta, för hon hade inte så mycket annat för sig och på TV och i tidningar hade hon fått intrycket att det här med shopping, det var liksom meningen med livet. Därför kunde det stora bolaget öppna ännu fler köpcentrum runt om i det avlånga landet och ägarna till affären kunde fortsätta att skicka sina vinster till skatteparadis som låg så långt bort att den lilla gumman med sin lilla pension inte ens kunde drömma om att besöka dom. För inte bara skurkar behöver skatteplanera, det behöver vanliga kapitalister också.

Gumman älskade naturligtvis julen, som var i antågande. Samtidigt som ingen annan tid på året gav henne en sådan ångest och känsla av otillräcklighet. Julen handlade ju numera om konsumtion och vår lilla gumma har ju inte så mycket pengar att hon kunde göra julen så magisk som hon sett i reklamfilmerna på TV. Julgranar är så dyra och något änglahår har den gråhåriga gumman inte längre. Eftersom hon redan handlat så mycket på avbetalning under året så vågade hon denna gång inte köpa julstämning på kredit, för hon vill nämligen inte vara med i lyxfällan nästa säsong. Kanske tackar gumman till och med nej till att vara med på släktens julfirande, hon älskar ju visserligen gemenskapen, men det blir så pinsamt när hon inte har råd med fina julklappar till barnen.

Chefen för stormarknaden kontaktar andra chefer, det verkar nämligen som att den lilla gumman inte kommer att handla så mycket inför julen i år. De andra cheferna blir bekymrade, dem har nämligen väldigt höga uppvärmningskostnader för sina utomhuspoler på Lidingö, och de vill ju verkligen inte behöva frysa när de tar julaftonsdoppet. Då kommer de på att den lilla gumman ju har en mobiltelefon och kanske kan de få henne att ta ett sms lån nu i december, då kommer ju gumman kunna handla i deras affärer. Inte läser hon den finstilta texten om att räntan är skyhög, nej den räntechocken får hon först i januari. En win-win-situation säger cheferna och tar i hand.

Men en dag råkade gumman få syn på en kultursida i en tidning. Där skrev några arga tanter och farbröder att julen var fel eftersom människor bara handlade hela tiden. Handel, skrev de, var dåligt. Dåligt för själen. Dåligt för de fattiga. Dåligt för planeten. Helst, tyckte de arga tanterna och farbröderna, borde små gummor och gubbar tillverka sina egna julklappar. Herregud tänkte gumman, det här stämmer ju på pricken. Gumman älskade ju egentligen julen och den gemenskap hon förr förknippat den med, det var ju all den här pressen på konsumtion som gjorde henne ledsen. Och inte blev hon egentligen gladare i själen när hon drog sitt kontokort, nej det glädjeruset varade ju bara en kort stund. Och vår gumma var inte dum, visst förstod hon att vi inte kunde fortsätta konsumera på det sätt vi gjorde här i vårt avlånga land, det skulle inte jordens resurser räcka till. Dessutom förstod gumman att tillverkningen och alla transporter som dessa menlösa ting gav upphov till släppte ut en herrans massa utsläpp som förgiftade vårt klimat. Gumman visste vilka som skulle få betala priset för detta, inte var det stormarknadschefen i hennes stad, antagligen var det inte ens hon, nej det var de fattiga människorna som satt långt borta i andra länder och tillverkade alla dessa prylar. Det var knappt så de kunde leva på sin lön heller hade hon hört. Och vår lilla gumma läste och tog åt sig. I år, tänkte hon för sig själv, ska jag inte handla så mycket. Gummans vänner, och hela den lilla staden, tänkte däremot inte likadant, för det var få som lästa kultursidorna i tidningen. De andra medborgarna tog sms lånen och julhandeln slog rekord även detta år.

Och hur gick det för gumman? Jo hon lyckades slå sig fri från konsumtionshetsen och dök upp på släktens julfirande utan dyra presenter. Ist för att skämmas spenderade hon julhelgen med att uppvigla sina släktingar att ifrågasätta den konsumtionshysteri som präglar vårt avlånga land. Så kan det gå om man lyssnar på arga tanter och farbröder och slutar handla.

God jul önskar Joanna Korbutiak"

 

ALLTSÅ! Svenskt näringsliv är ju helt jädra ()/GJSOG/¤/%(%=#!

Nr 1.

"Det var en gång en liten gumma som tyckte om att handla saker. Vissa saker handlade hon för sitt eget nöje, andra för att glädja sina nära och kära.

Bredvid henne bodde en gubbe som ägde en affär. Det var till honom gumman kom för att handla. Och det gjorde hon ofta. Därför kunde gubben fortsätta driva sin affär, och i sin tur köpa saker som kom andra och honom själv till glädje. Inte bara små gummor behöver handla, utan gubbar också såklart.

Gumman älskade naturligtvis julen, som var i antågande. Ingen annan tid på året gav henne så många anledningar att köpa saker. Klappar, skinka, julgran, stearinljus, must och änglahår. Allt för att göra julen så magisk som den kan vara.

Även gubben gladde sig. Han såg fram emot att få sätta tänderna i den goda julmaten och längtade efter att på julafton ge bort fina presenter. Och självklart gladde sig gubben förstås också åt alla människor som snart skulle komma till hans affär för att handla, både för att han tjänade pengar på det men också för att det var roligt med kunder som kom tillbaka, år efter år.

Den lilla gumman var en av dem. I alla år hade hon handlat sina julsaker hos gubben. Men en dag råkade gumman få syn på en kultursida i en tidning. Där skrev några arga tanter och farbröder att julen var fel eftersom människor bara handlade hela tiden. Handel, skrev de, var dåligt. Dåligt för själen. Dåligt för de fattiga. Dåligt för planeten. Helst, tyckte de arga tanterna och farbröderna, borde små gummor och gubbar tillverka sina egna julklappar.

Och vår lilla gumma läste och tog åt sig. I år, tänkte hon för sig själv, ska jag inte handla så mycket. Gummans vänner, och hela den lilla staden, började snart tänka likadant.

När så nästan ingen kom för att handla hos gubben med affären fick han stänga. Julmaten och klapparna som han hade sett fram emot fick han titta i stjärnorna efter.

Än värre gick det för den fattiga arbetaren på andra sidan jorden som hade tillverkat många av sakerna i gubbens affär och som inte fick jobba längre eftersom ingen köpte sakerna.

Och hur gick det för gumman? Hon fick en jättetråkig jul. Så kan det gå om man lyssnar på arga tanter och farbröder och slutar handla."


Helt allvarligt skrivet, upplagt på svenskt näringslivs hemsida.

Dumma, dumma arga tanter och farbröder som bryr sig om själen, fattiga och miljön mer än konsumtion. Tänk om gumman hade fortsatt handla. Då hade man ju bara kunnat köpa en ny själ, skeppa över en massa bistånd till fattiga och helt enkelt köpa en ny planet. Nu har hon förstört ALLT!

Nr 2.

Här har jag ingen källkritik utan fick höra följande på facebook:

"VD´n för SN meddelade att det är rättvist att kvinnor tjänar mindre än män eftersom det inte krävs lika mycket kompetens i de yrken som kvinnor dominerar."

Nr 3.

Sänkt studiebidrag för "mindre lönsamma" utbildningar.

ALLTSÅ VAD ÄR DET HÄR? AAAAAH, TA MIG UR DET HÄR SAMHÄLLET!

Nu är det första december!! Eftersom att jag bor i Göteborg så märks det inte. Här är det fortfarande oktober.

Men trots det så får man faktiskt kolla på julkalendern även här. Vilket jag gjorde i morse vid sjutiden, of course! Och till min stora glädje så finns det i år också en JULKALENDER FÖR VUXNA! En massa kortfilmer av dom helst fantastiska serietecknarna: Nina Hemmingsson, Martin Kellerman, Jan Stenmark, Liv Strömquist, Sara Granér och Ulf Lundkvist!


Och första luckan kom IDAG!

GOJUL!