Sagan som gör en glad istället för ledsen
"Sagan om gumman som slutade handla
Det var en gång en liten gumma som inte hade så mycket pengar att handla för. Vissa saker var hon tvungen att köpa, som mat och nya skor när de gamla gått sönder. Andra saker köpte hon mer för att hon såg att alla andra människor handlade dessa grejer, dom sakerna köpte hon på kredit. Bredvid hennes hyresområde låg en stormarknad som ägdes av ett stort bolag. Där var det billigast (eftersom de flesta av deras produkter tillverkades långt bort i fabriker där arbetarna inte hade några rättigheter) och därför gick den lilla gumman dit. Hon gick dit ofta, för hon hade inte så mycket annat för sig och på TV och i tidningar hade hon fått intrycket att det här med shopping, det var liksom meningen med livet. Därför kunde det stora bolaget öppna ännu fler köpcentrum runt om i det avlånga landet och ägarna till affären kunde fortsätta att skicka sina vinster till skatteparadis som låg så långt bort att den lilla gumman med sin lilla pension inte ens kunde drömma om att besöka dom. För inte bara skurkar behöver skatteplanera, det behöver vanliga kapitalister också.
Gumman älskade naturligtvis julen, som var i antågande. Samtidigt som ingen annan tid på året gav henne en sådan ångest och känsla av otillräcklighet. Julen handlade ju numera om konsumtion och vår lilla gumma har ju inte så mycket pengar att hon kunde göra julen så magisk som hon sett i reklamfilmerna på TV. Julgranar är så dyra och något änglahår har den gråhåriga gumman inte längre. Eftersom hon redan handlat så mycket på avbetalning under året så vågade hon denna gång inte köpa julstämning på kredit, för hon vill nämligen inte vara med i lyxfällan nästa säsong. Kanske tackar gumman till och med nej till att vara med på släktens julfirande, hon älskar ju visserligen gemenskapen, men det blir så pinsamt när hon inte har råd med fina julklappar till barnen.
Chefen för stormarknaden kontaktar andra chefer, det verkar nämligen som att den lilla gumman inte kommer att handla så mycket inför julen i år. De andra cheferna blir bekymrade, dem har nämligen väldigt höga uppvärmningskostnader för sina utomhuspoler på Lidingö, och de vill ju verkligen inte behöva frysa när de tar julaftonsdoppet. Då kommer de på att den lilla gumman ju har en mobiltelefon och kanske kan de få henne att ta ett sms lån nu i december, då kommer ju gumman kunna handla i deras affärer. Inte läser hon den finstilta texten om att räntan är skyhög, nej den räntechocken får hon först i januari. En win-win-situation säger cheferna och tar i hand.
Men en dag råkade gumman få syn på en kultursida i en tidning. Där skrev några arga tanter och farbröder att julen var fel eftersom människor bara handlade hela tiden. Handel, skrev de, var dåligt. Dåligt för själen. Dåligt för de fattiga. Dåligt för planeten. Helst, tyckte de arga tanterna och farbröderna, borde små gummor och gubbar tillverka sina egna julklappar. Herregud tänkte gumman, det här stämmer ju på pricken. Gumman älskade ju egentligen julen och den gemenskap hon förr förknippat den med, det var ju all den här pressen på konsumtion som gjorde henne ledsen. Och inte blev hon egentligen gladare i själen när hon drog sitt kontokort, nej det glädjeruset varade ju bara en kort stund. Och vår gumma var inte dum, visst förstod hon att vi inte kunde fortsätta konsumera på det sätt vi gjorde här i vårt avlånga land, det skulle inte jordens resurser räcka till. Dessutom förstod gumman att tillverkningen och alla transporter som dessa menlösa ting gav upphov till släppte ut en herrans massa utsläpp som förgiftade vårt klimat. Gumman visste vilka som skulle få betala priset för detta, inte var det stormarknadschefen i hennes stad, antagligen var det inte ens hon, nej det var de fattiga människorna som satt långt borta i andra länder och tillverkade alla dessa prylar. Det var knappt så de kunde leva på sin lön heller hade hon hört. Och vår lilla gumma läste och tog åt sig. I år, tänkte hon för sig själv, ska jag inte handla så mycket. Gummans vänner, och hela den lilla staden, tänkte däremot inte likadant, för det var få som lästa kultursidorna i tidningen. De andra medborgarna tog sms lånen och julhandeln slog rekord även detta år.
Och hur gick det för gumman? Jo hon lyckades slå sig fri från konsumtionshetsen och dök upp på släktens julfirande utan dyra presenter. Ist för att skämmas spenderade hon julhelgen med att uppvigla sina släktingar att ifrågasätta den konsumtionshysteri som präglar vårt avlånga land. Så kan det gå om man lyssnar på arga tanter och farbröder och slutar handla.
God jul önskar Joanna Korbutiak"
