HARUKI MURAKAMI
"Det är första gången jag åldras. De känslor jag känner över det, känner jag för första gången - som alla andra som går igenom samma process. Hade jag upplevt det här åtminstone en gång tidigare, skulle jag förmodligen kunna analysera och bedöma det hela bättre. Men det är som sagt första gången och därför inte så lätt, så därför lämnar jag alla utlåtanden till senare, accepterar allt som det är och ser till att bara leva. Precis som jag accepterar himlen, molnen och floden. Det går inte att missta sig på att det vilar en viss komik över hela situationen. Jag har en känsla av att det, beroende på hur man ser på saken, är långtifrån oviktigt."
JAG FACKING ÄLSKAR HARUKI MURAKAMI. Helt jädra fantastiskt.
JAG FACKING ÄLSKAR HARUKI MURAKAMI. Helt jädra fantastiskt.
Ta hand om dig nu
Varför är det så mycket lättare att säga till andra att ta hand om sig än att ta hand om sig själv? Varför ger man andra råd, som man verkligen, verkligen tror på, men ändå inte följer själv? Beror det på hybris eller ett enormt nedvärderande? Att man tror att man klarar av det andra inte klarar av, eller att man kanske inte riktigt förtjänar att må bra ändå?
Bakfulla med solglasögon och kaffe till frukost klockan ett på ett café i Stockholm. Min kompis röker en cigarett och säger att hon fått rådet att man ska behandla sig själv som om man vore sitt eget barn.
Om jag vore mitt eget barn så skulle jag vara en värdelös mamma.
Men det är något befriande och fascinerande med elände. Varför är det så?
Bakfulla med solglasögon och kaffe till frukost klockan ett på ett café i Stockholm. Min kompis röker en cigarett och säger att hon fått rådet att man ska behandla sig själv som om man vore sitt eget barn.
Om jag vore mitt eget barn så skulle jag vara en värdelös mamma.
Men det är något befriande och fascinerande med elände. Varför är det så?
