Nu är jag glad
Hejdå Borlänge. Hej Göteborg!
Igår flyttade jag. Jag har bestämt mig för att aldrig mer flytta hem. Inte för att jag inte tycker om mina föräldrar (de är helt fantastiska på alla sätt och vis) och inte för att jag inte tycker om Borlänge (som alltid kommer ha en stor plats i mitt hjärta), utan för att jag inte kan tänka i Borlänge. Jag vet inte varför. Kanske för att jag har för mycket minnen, vanor, associationer där. Sånt som stör. Hur som helst så finner jag mig själv tänkandes samma sak, om och om igen i Borlänge. Vilket kanske märks på att jag knappt har skrivit här alls. Jag har inte haft någonting och säga för jag har inte haft någonting att tänka på.
Men nu är det slut på det. Från och med nu bor jag alltså i Göteborg. Jag ska läsa den här kursen:
http://www.farnebo.se/default.asp?pid=115
Är du en sån där person som gillar och tänka i samhällsnyttiga banor så kanske du tänker:
Så kan du få tänka. Och det är något jag har fått försvara mig inför hela sommaren när folk har frågat om min höst. Men tänk att jag tror att det här med att tänka i nya banor och utvecklas som människa kan göra mig till en lite gladare och klokare människa. Och jag tänker att det kan vara trevligt att ha ett samhälle med lite gladare och klokare människor. Så det så.
Och jag har den här känslan av att jag har valt rätt. Det gör mig nästan grinfärdig för jag var så vilsen ett tag. Det är så skönt att vara tillbaks på rätt bana igen. Glöm allt som har med logik och göra och glöm aldrig känslan av att ha fattat rätt beslut.
Igår flyttade jag. Jag har bestämt mig för att aldrig mer flytta hem. Inte för att jag inte tycker om mina föräldrar (de är helt fantastiska på alla sätt och vis) och inte för att jag inte tycker om Borlänge (som alltid kommer ha en stor plats i mitt hjärta), utan för att jag inte kan tänka i Borlänge. Jag vet inte varför. Kanske för att jag har för mycket minnen, vanor, associationer där. Sånt som stör. Hur som helst så finner jag mig själv tänkandes samma sak, om och om igen i Borlänge. Vilket kanske märks på att jag knappt har skrivit här alls. Jag har inte haft någonting och säga för jag har inte haft någonting att tänka på.
Men nu är det slut på det. Från och med nu bor jag alltså i Göteborg. Jag ska läsa den här kursen:
http://www.farnebo.se/default.asp?pid=115
Är du en sån där person som gillar och tänka i samhällsnyttiga banor så kanske du tänker:
Så kan du få tänka. Och det är något jag har fått försvara mig inför hela sommaren när folk har frågat om min höst. Men tänk att jag tror att det här med att tänka i nya banor och utvecklas som människa kan göra mig till en lite gladare och klokare människa. Och jag tänker att det kan vara trevligt att ha ett samhälle med lite gladare och klokare människor. Så det så.
Och jag har den här känslan av att jag har valt rätt. Det gör mig nästan grinfärdig för jag var så vilsen ett tag. Det är så skönt att vara tillbaks på rätt bana igen. Glöm allt som har med logik och göra och glöm aldrig känslan av att ha fattat rätt beslut.
)/&%¤#"!
Kände att det inte räckte med ett inlägg för att uttrycka mitt hat mot mina hormoner. Så här kom ett till.
Hormoner
Det här är ett konstverk som jag har tillverkat som jag har döpt till "sorg, död, elände och kissobajs". Såhär känner jag idag.
"Åh HERREGU vad har nu hänt som är så hemskt och tragiskt och jättejobbigt?!" kanske ni tänker nu (det kanske ni inte alls gör förresten, ni kanske tänker "Haha, där fick hon. Så går det när man syndar!" Vad vet jag.). Ingenting. DET ÄR JUST DET. Ingenting alls har hänt. Och ändå mår jag såhär. Jag har haft en helbra dag, bara latjat med barn på dagis, fått beröm, är bjuden på kalas och grejer. Anledningen till att jag mår såhär är med all sannolikhet mina satans hormoner. Jag hatar mina hormoner! Jag vill döda mina hormoner! VARFÖR?!
(/%&¤%¤(&T(/GT(&R%¤EDF!!
"Åh HERREGU vad har nu hänt som är så hemskt och tragiskt och jättejobbigt?!" kanske ni tänker nu (det kanske ni inte alls gör förresten, ni kanske tänker "Haha, där fick hon. Så går det när man syndar!" Vad vet jag.). Ingenting. DET ÄR JUST DET. Ingenting alls har hänt. Och ändå mår jag såhär. Jag har haft en helbra dag, bara latjat med barn på dagis, fått beröm, är bjuden på kalas och grejer. Anledningen till att jag mår såhär är med all sannolikhet mina satans hormoner. Jag hatar mina hormoner! Jag vill döda mina hormoner! VARFÖR?!
(/%&¤%¤(&T(/GT(&R%¤EDF!!
