Folk som inte kan bete sig som folk
Jag har inte skrivit här på hundra år, men jag var just med om en grej som gjorde mig så arg och ledsen att jag känner att jag bara måste skriva av mig.
På stationen i Borlänge kom en kvinna med sin lille son fram till oss började prata. Hon var från Gambian men bor i Tyskland och hade varit i Borlänge sen i onsdags. Hon hade åkt till Sverige för att besöka en vän i Malung, men när hon väl kommit dit så dök aldrig kompisen upp och hon fick inte tag på henne. Resan till Sverige kostade såklart en del och hennes vän hade erbjudit sig att betala hemresan. När hon alltså inte fick tag på henne så innebar det att hon och hennes son befann sig i ett land där hon inte kände en enda människa, utan en fungerande telefon, utan någonstans att bo och utan pengar. På något sätt hade hon tagit sig till Borlänge, där hon alltså har varit sen i onsdags.
Vi försökte självklart hjälpa henne, först genom att försöka få med henne på ett tåg, men hon blev förstås nekad av tågpersonalen eftersom att hon inte hade några pengar. Vi frågade om hon hade bett om hjälp i receptionen, men de hade bara avfärdat henne. Hon hade frågat om hjälp att ta sig till polisen, men folk hade bara avfärdat henne. Hon hade bett och få låna en telefon för och ringa polisen eller någon annan som kunde hjälpa henne, men blivit avfärdad. Hon grät och berättade att hon och henne son hade fått sova på McDonalds. Hon bad aldrig om pengar eller begärde någonting alls, hon ville bara ha hjälp, men folk hade ignorerat henne. Det slutade med att jag följde henne till stan för att gå till polisen, där vi hittade en polisbil som vi stannade. Vi förklarade situationen, att hon bara ville ta sig hem men inte visste hur och de sa att de skulle se till att hon fick komma till Malmö, därifrån hade hon en biljett till Tyskland.
Det här tog mig kanske tjugo minuter eller en halvtimme och hon hade varit här sen i onsdags. Jag är så arg och ledsen över att folk bara kan ignorera en annan människa som ber om hjälp sådär. Vad är det för fel på folk? Jag vill bara förstå hur folk tänker och hur folk kan skjuta en sån grej ifrån sig, utan att gå sönder av dåligt samvete. Hur kan det komma sig att hon har bett och bett om hjälp i flera dagar utan att en enda människa har gjort nått?
Jag tänker på hur man själv hade känt, själv i ett annat land, utan någon att vända sig till. Den dagen du behöver den hjälpen, tänk om det ingen stannar upp. Tänk om vi har blivit så förstörda i våra hjärtan att ingen hjälper till längre. Då vill jag fan inte vara med.
På stationen i Borlänge kom en kvinna med sin lille son fram till oss började prata. Hon var från Gambian men bor i Tyskland och hade varit i Borlänge sen i onsdags. Hon hade åkt till Sverige för att besöka en vän i Malung, men när hon väl kommit dit så dök aldrig kompisen upp och hon fick inte tag på henne. Resan till Sverige kostade såklart en del och hennes vän hade erbjudit sig att betala hemresan. När hon alltså inte fick tag på henne så innebar det att hon och hennes son befann sig i ett land där hon inte kände en enda människa, utan en fungerande telefon, utan någonstans att bo och utan pengar. På något sätt hade hon tagit sig till Borlänge, där hon alltså har varit sen i onsdags.
Vi försökte självklart hjälpa henne, först genom att försöka få med henne på ett tåg, men hon blev förstås nekad av tågpersonalen eftersom att hon inte hade några pengar. Vi frågade om hon hade bett om hjälp i receptionen, men de hade bara avfärdat henne. Hon hade frågat om hjälp att ta sig till polisen, men folk hade bara avfärdat henne. Hon hade bett och få låna en telefon för och ringa polisen eller någon annan som kunde hjälpa henne, men blivit avfärdad. Hon grät och berättade att hon och henne son hade fått sova på McDonalds. Hon bad aldrig om pengar eller begärde någonting alls, hon ville bara ha hjälp, men folk hade ignorerat henne. Det slutade med att jag följde henne till stan för att gå till polisen, där vi hittade en polisbil som vi stannade. Vi förklarade situationen, att hon bara ville ta sig hem men inte visste hur och de sa att de skulle se till att hon fick komma till Malmö, därifrån hade hon en biljett till Tyskland.
Det här tog mig kanske tjugo minuter eller en halvtimme och hon hade varit här sen i onsdags. Jag är så arg och ledsen över att folk bara kan ignorera en annan människa som ber om hjälp sådär. Vad är det för fel på folk? Jag vill bara förstå hur folk tänker och hur folk kan skjuta en sån grej ifrån sig, utan att gå sönder av dåligt samvete. Hur kan det komma sig att hon har bett och bett om hjälp i flera dagar utan att en enda människa har gjort nått?
Jag tänker på hur man själv hade känt, själv i ett annat land, utan någon att vända sig till. Den dagen du behöver den hjälpen, tänk om det ingen stannar upp. Tänk om vi har blivit så förstörda i våra hjärtan att ingen hjälper till längre. Då vill jag fan inte vara med.
