Upp till kamp!
Vi fick en reklambrochyr från RKU (Revolutionät Kommunistisk Ungdom, you know) för några dagar sen. Jag blit så fruktansvärt rörd av arga, engagerade människor! Och när jag läste deras aktivitetsschema blev jag ännu mer rörd. Vad sägs om:
Måndagar: Läxhjälp
Onsdagar: Massage och beröringscirkel
Fredagar: Oktobercaféet, med avslappnade diskussioner kring marxistisk litteratur, samt Kapitaletcirkel, med studier i och kring Kapitalet av Karl Marx.
Efter några dagars "Jag är nyfiken"-dyrkan känner jag mig halvbitter (men med inslag av pepp) över den typ av politiskt engagemang som existerar i det Svenska samhället. Jag är övertygad om att det finns ett stort intresse och ett engagemang, även om det yttrar sig mer på ett personligt plan (vegetarianism, ekologiska inköp, fadderbarn etc.) än ett kollektivt. Jag är också övertygad om att detta beror på att det ingår i ett slags ideal att vara politiskt medveten. Det är helt enkelt lite pinsamt att vara oengagerad. Det behöver absolut inte vara något dåligt, om det leder till att folk fattar beslut som kanske är mer etiska än de annars skulle ha gjort. Men resultatet blir halvdant, gråsjabbigt, och framför allt så är det så individualistiskt och kallt. Gemenskap ftw! Du kan leva ett liv där du gör allt "etiskt korrekt" (jobbigt uttryck) och är en fantastisk medmänniska, men får du inte med andra, är du helt ensam, så spelar det ingen som helst roll.
(Förövrigt så har MUF alltså "Upp till kamp" som slagord på sin hemsida. Vet dom om att det kommer från Internationalen? Eller va?)
Måndagar: Läxhjälp
Onsdagar: Massage och beröringscirkel
Fredagar: Oktobercaféet, med avslappnade diskussioner kring marxistisk litteratur, samt Kapitaletcirkel, med studier i och kring Kapitalet av Karl Marx.
Efter några dagars "Jag är nyfiken"-dyrkan känner jag mig halvbitter (men med inslag av pepp) över den typ av politiskt engagemang som existerar i det Svenska samhället. Jag är övertygad om att det finns ett stort intresse och ett engagemang, även om det yttrar sig mer på ett personligt plan (vegetarianism, ekologiska inköp, fadderbarn etc.) än ett kollektivt. Jag är också övertygad om att detta beror på att det ingår i ett slags ideal att vara politiskt medveten. Det är helt enkelt lite pinsamt att vara oengagerad. Det behöver absolut inte vara något dåligt, om det leder till att folk fattar beslut som kanske är mer etiska än de annars skulle ha gjort. Men resultatet blir halvdant, gråsjabbigt, och framför allt så är det så individualistiskt och kallt. Gemenskap ftw! Du kan leva ett liv där du gör allt "etiskt korrekt" (jobbigt uttryck) och är en fantastisk medmänniska, men får du inte med andra, är du helt ensam, så spelar det ingen som helst roll.
(Förövrigt så har MUF alltså "Upp till kamp" som slagord på sin hemsida. Vet dom om att det kommer från Internationalen? Eller va?)
Kommentarer
Trackback
