Fina människor

Jag såg ett program på TV om kärlek någon gång. Nu minns jag ingenting, fast det inte var speciellt länge sen. Men det var någon som skulle förklara kärlek och sa att det är att känna att bara man har den personen i sitt liv så kan världen rasa sönder runt en, men det kommer gå bra ändå. Egentligen tror jag att personen som sa det syftade på romantisk kärlek, men jag tänker ändå att det stämmer in på så mycket mer. Och att jag känner precis så för några, inte allt för många, fantastiska personer. Och efter att ha träffat några av dessa fantastiska personerna på första gången på alldeless för lång tid så undrar jag om det kanske är tvärtom också. Att om man inte har dom personerna i sitt liv så känns det som att marken försvinner under ens fötter, och det kommer verkligen inte gå bra på något sätt.

Jag saknar er så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0