En blogg?
För några år sen, när den här blogghysterin började, tänkte jag att jag aldrig skulle skaffa en blogg. Att jag ändå aldrig hade något och säga. Jag var och är dessutom ganska dålig på att följa bloggar, och förstod väl inte riktigt poängen med detta blottande av privatliv och gottande i skvaller. Just nu när jag skriver är jag fortfarande lite tveksam. Handlar inte bloggande till stor del om att bygga sig en pedestal av läsarantal och där uppifrån skråla och förmedla någon slags "sanning"? Det är såhär man ska vara, det är sant, jag läste det på Ebba von Sydows blogg. Det är såhär världen ser ut, det är sant, jag läste det på han den där killen med arg blicks blogg. Det handlar om någon slags självtillfredsställelse. Ofta. Men kanske kan man ha en blogg för att inspirera och låta sig inspireras. Jag vill bara skriva vad jag tycker och vad jag känner, för att jag så himla ofta känner att något är väldigt fel. Och kanske kan knappandet på tangentbordet lösa upp mina knutar i huvudet, eller så kanske någon kan förklara för mig varför det känns så fel. Det skulle vara fint.
Men vadå "Behärska dig - om du också vill ha ett lite tråkigare liv"?
Ja, jag vet inte riktigt. Jag tycker i alla fall det skulle vara lite roligare om folk oftare sprang nakna och viftade med armarna längst med Fyrisån. Eller om någon gick fram till en potentiell mittlivsstorakärlek och bara gav dom en plaskblöt puss. SCHMACK! Men det kan man inte göra, för MAN MÅSTE BEHÄRSKA SIG! Och jag jobbar väl lite på det där. Eller tvärtom alltså. Jag jobbar på att sluta behärska mig. Det kommer säkerligen leda till en jäkla massa pinsamheter, jobbigheter och dåligheter, men tänk vad mycket KÄNSLOR! Jag älskar känslor. Alla känslor. Glad-känslan, ledsen-känslan, arg-känslan. Hundra gånger bättre än ingenting-känslan. Eller är jag helt fel ute? Är problemet med mänskligheten att vi är alldeles för obehärskade? Isåfall får jag väl byta namn till obehärskadig.blogg.se.
Obehärskat och fint:
http://www.youtube.com/watch?v=U5mdJBuouwY&feature=related
Men vadå "Behärska dig - om du också vill ha ett lite tråkigare liv"?
Ja, jag vet inte riktigt. Jag tycker i alla fall det skulle vara lite roligare om folk oftare sprang nakna och viftade med armarna längst med Fyrisån. Eller om någon gick fram till en potentiell mittlivsstorakärlek och bara gav dom en plaskblöt puss. SCHMACK! Men det kan man inte göra, för MAN MÅSTE BEHÄRSKA SIG! Och jag jobbar väl lite på det där. Eller tvärtom alltså. Jag jobbar på att sluta behärska mig. Det kommer säkerligen leda till en jäkla massa pinsamheter, jobbigheter och dåligheter, men tänk vad mycket KÄNSLOR! Jag älskar känslor. Alla känslor. Glad-känslan, ledsen-känslan, arg-känslan. Hundra gånger bättre än ingenting-känslan. Eller är jag helt fel ute? Är problemet med mänskligheten att vi är alldeles för obehärskade? Isåfall får jag väl byta namn till obehärskadig.blogg.se.
Obehärskat och fint:
http://www.youtube.com/watch?v=U5mdJBuouwY&feature=related
Kommentarer
Trackback
